Idag fyller världens bästa mamma år. Grattis! Tänk vad tiden går fort ändå och tänk att ens mamma redan hunnit bli hela 86 år. På nåt sätt så förändras vi rätt lite ändå, på nåt sätt så är vi liksom en och samma hela tiden. Lite klokare, lite mer rynkor, lite mer av allt liksom.
Jag älskar dig!
Söndag. Jag och Amoranda har stämt träff för ett hårt söndags-Pt-gym-pass och kanske är det därför som hon ringer in och sjukskriver sig. Nåväl. Jag traskar då själv iväg till gymet och gör mig av av gårdagens premiär-ångor.
PS: Om du som satt invid mig i bastun efter gym-passet och filade dina fötter och nu läser min blogg så: Jag tordes inte säga något – men då jag flydde ut ur bastun så berodde det på just denna sak. Nagelklipp, könshårstrimmning, rakning och häl-filning sköter man i hemmet. Jag vet inte vart jag snappat upp denna lärdom men jag tror att många håller med mig = ett tips alltså!
Dagens sol skiner över mig och den förstärks då Vincento och Frances (och Aidan) dyker upp för eftermiddagsfika. Vincento som är 6 och som håller på med stavning uppmärksammar en poster som ZEB (dvs INTE jag) satt upp på kylskåpet. I love you Vincento #nextgeneration (jag kommer att dö i frid, det lovar jag)
Vi maxar en fredag. Ja vi hinner med en familjefrukost innan vinkar vi av barnen till barnehagen. Sedan har vi vuxna några timmar på oss att hitta på ofog och vi börjar med att bada. Ja Armand och Ingy har hyrt en vedeldad bastu som flyter i en hamn i ett hipstersområde. Det är rätt kallt i vattnet, men vi pratar ju inte isbad – nej tänk mer 14 grader… Och i typ två timmar så kastar vi oss mellan världens varmaste bastu och svalkande vatten och solen skimrar på oss.
På eftermiddagen blir det bus med barn ändå tills det är dags för dem att gå och sova. Då kommer Ingys föräldrar om och sitter barnvakt och vi tar på oss finkläderna och går ut på restaurang. Vilken dag!
Flyget tar oss direkt från Stockholm till Stavanger och den vackra staden hälsar oss välkommen. Det utlovade monsunregnet uteblir och istället så tindrar solen.
Hemma hos sonen Armand så är det fullt liv. Våra barnbarn Isolde och Hubère har längtat efter oss och som i ett trollslag så finner vi tillbaka varandra. Ja avståndet är långt mellan Luleå och Stavanger (1 578,1 km)
Det finns en ny prinsessa i huset, en som snart fyller 1 år – Odette Evanne. Först blir hon förfärad över mig då jag kastar mig över henne och vägrar släppa taget, men efter ett tag blir hon van vid mig. Och så somnar hon i min famn medan hon lirkar en hand mot min hals. Allt är underbart. Amen
Idag är det dags att bjuda ut ungarna på en lite försenad födelsedagsmiddag. De har redan öppnat sina paket (Aidan fick en högtalare, Amoranda ett bestick-set) och nu är det dags att fylla magen. Vi promenerar till Cg:s och ännu är kvällarna så varma att vi kan sitta ute på deras veranda. Maten är som vanligt galet god och vi njuter och surrar på.
Tänk att vi nu har så stora barn att de liksom vuxit ikapp en. Inte i ålder då, men i det man pratar om/ är med om. Det känns som nyss Då Aidan fick en lapp för ena ögat (han har mega-dålig syn) och som i går då Amoranda plockade grannens alla blomknoppar från deras blombänk och sedan dekorerade deras uppfart med dessa (de blev RASANDE!)
Sedan cyklar vi var och åt olika håll, Aidan hem till fru och barn, Amoranda hem till sig. Det är kulturnatten och stan ljuder av olika konserter. En del av mig vill stötta alla dessa musiker som utan gage uppträder denna kväll, men en starkare del av mig kryper ner under täcket. Amen.
