Vi fortsätter att fixa vår balkong. Idag kommer Zeb hem med lavendel som luktar galet gott. De ska få husera på kort-side-balkongen och på så sätt få göra mig sällskap till frukosten. Det är ju lite klurigt att få växter att överleva då man inte är på plats hela tiden. MEN suckulenter är fantastiska och prunkar som bara den. Amen.
Do not take life too seriously.
You will never get out of it alive
Idag är en sorts shoppingdag. Fast det är otroligt varmt så går jag ut på klaviatur-jakt, ja jag är less på att bara skriva sångtexter och vill även fånga tonerna. Jag går liksom och nynnar, men med mitt minne är det kört att minnas dessa harmonier om jag ej skriver ner dem..
Jag har en sjuk fabless för randiga T-shirts. Och fast jag sagt till mig själv på skarpen att inte köpa fler, så blir det istället TVÅ stycken idag. Men även Jesus blev frestad…
There is only one cure for gray hair.
P. G. Wodehouse
It was invented by a Frenchman.
It is called the guillotine
Den här värmen. Det tar liksom aldrig slut. Jag törst inte ens prova kläder på stan för jag är dyngblöt i svett (PS: det ”svalaste” stället här i Nice är mitt gym som har en mega-ac)
Men Zeb försvinner iväg ut på stan medan jag jobbar med mitt nästa album (sång nr 3 håller på att slutföras) och återvänder med ett paket. Nej men… Vi hade ju vår 20 bröllopsdag samtidigt som Tallberg kapell hade auktion och allt blev omkullvält. Men idag får jag en klocka som present (och JA nu får jag panik för att jag inte köpt något) Titta så fin. Turkos-jade grönt urverk och brunt läderarmband. 20 år som gifta. Jojo, då får man klockor även om det räknas som porslins-bröllop.
För många många år sedan (2014) så blev jag tillfrågad om jag ville lägga två körstämmor på refrängen till en artist som gick under namnet ”Mlle Julie”. Jag tackar ju inte nej till så många saker och självklart sa jag ”ja”. Igår då jag och Zeb satt på en restaurang så dök hon upp och det tog några sekunder innan jag kände igen henne (ja jag har inte sett henne sedan 2014) och vi fick kindpussa om varandra. Nej ”Mlle Julie” fanns inte mer (hörde någon som talade om scenskräck) men det var kul att återuppleva gamla minnen. Amen.
