Mamma Gina Lollobrigida

Vår lägenhet svämmar över av vackra blomster och gratulationerna fortsätter. Jag vill bara säga ”tack” till alla ni som grattat mig, ja det känns som om jag fyllt 100 eller nåt.

PS: Hur tjusig är inte min mamma?
Om ni tittar på inlägget innan detta så ser ni bilder från min mors resa till Kanada. Hon har sytt de flesta kläderna själv och jag älskar hennes kroppsspråk då hon liksom vet hur hon ska tvista kroppen. Här ser hon ut som sin italienska idol Gina Lollobrigida

I livets bakficka

Om man i Kalifornien pratar om trafiken så pratar Norrbotten om väder. Denna februari går till historien för att den är så märklig. Från permafrost med maximalt norrsken, till rosa pärlemorsmoln och minus 10. Från gårdagens plusgrader med London-dimma till dagens kalla men klara dag.

Jag och Chaka-L tar en 45 minuters morgonpromenad och jag hoppas att Kung Bore samlar kraft och inte får för sig att retirera.

Tänk att jag inte trodde jag skulle bli så förtjust i snö och kyla, men livet har mycket i sin bakficka. Amen.

Lite av varje

Från gårdagens 22 minusgrader blir det plötsligt varmare och på min morgonpromenad är det bara minus tio grader. Jag fortsätter att förundras över hur vackert allt är och inser att Luleå kan vara vackraste stället ändå fram till påsk! Tjoho.

I går såg vi fransk film bara för att träna örat vid språket, men om sanningen ska fram så var det inte så mycket jag hängde på. Bu. Men filmen på Netflix var helt ok:

I morgon kliver jag på ”Hälsans tåg”
Farväl 2024!

Luleå tar emot oss

Vi är hemma. Inte helt utan motgång, men hemma är vi. Planet från Köpenhamn var sent in till Stockholm och vi blev ombokade till den sista kärran som gick vid 22.00. Suck. Men hemma är vi nu och Luleå tar emot oss med prakt. Det är minus 22 och alla trädtoppar gnistrar i solen. Det känns som om huden drar ihop sig och att man blir fem år yngre på kuppen.

Jag har massor att göra idag. Städa, tvätta, betala salongens alla räkningar, handla osv osv. Nu är det eftermiddag och sängen lockar mig till powernap. Må gott mina vänner och njut av det väder ni nu kan tänkas ha. Amen

Walk a step in my shoes

Idag får jag med mig Zeb på långpromenad. Vi tar riktning mot Italien och går efter en fantastisk kuststräcka. Mina skor är lite för stora (jag verkar ALLTID köpa ett halvt nummer för stora skor) vilket gör att jag är lite instabil på den ringlande sten-stigen. Vi passerar fiskare, joggare och romantiska par som är ute och rör på sig. Det är ett prefekt promenad väder och då jag kollar stenräknaren innan jag går och lägger mig så inser jag att jag just slagit mitt gamla rekord. Hurra!