Ett rosa hopp

Alma (mina barns syster) kommer flygandes upp från skåneland, för det är dags för repetition. För er som inte snappat upp det så har vi premiär på Norrbottensteatern i november med en show som heter ”En smörsångares serenad”. MEN innan premiären ska alla låtar spelas in för att då kunna släppas på streamingtjänsterna.

Det kluriga är att repetera då jag och Alma bor så långt ifrån varandra, men tack och lov så är hon snabb och proffsig och vi får liksom bara denna onsdag eftermiddag att köra igenom vår sång ”A Rosy Hope”.

I morgon – inspelning!

En irrfärd hem

Precis som på hitresan så kärvar det sig på hemresan. Då vi landar i Köpenhamn får Bec ett meddelande att hennes direkt-flight till Göteborg är inställd och att hon istället är ombokad en dag senare. Panik. Balettakademin har audition från och med i morgon och Bec sitter i juryn.

Tack vare mitt guldkort lyckas vi boka om henne till 23:00 kärran medan jag ilar mot min flight. Den visar sig vara fördröjd 90 minuter (hopslagen med nästa?) och även i Stockholm är planet försenat i 45 minuter. MEN nu sitter jag på kärran som tar mig upp mot Luleå och jag kommer att vara framme innan midnatt. I morgon börjar en fullbokad arbetsvecka från 08:00 och jag är redo!

Heading home — with a suitcase full of laughter,
and a heart that already misses what I’m leaving behind

Havets läckerheter

I morgon åker vi hem. Vad ska man då göra sin sista dag i sydfrankrike? Vi har en långpromenad och stannar till för lite shopping här och där. Rebeccas döttrar får en liten present och jag får ett par byxor och en skjorta.

Lunchen har vi förbokas på Brasserie le Gambetta, vilket är en sorts kvarterskorg där man serverar havets läckerheter. Givetvis blir det ostron och Champagne!

På kvällen så sitter vi i soffan och försöker prata om allt vi inte hunnit med, men det är för mycket och vi får spara det till näst gång. Tack kära syster för ditt underbara sällskap!