Sveriges Nationaldag
Det är Sveriges nationaldag och runt denna dag ryms många känslor. NEJ vi är inte Norge som klär oss i högtidsdräkt och viftar med flaggorm, för vi brottas lite med denna dag. Det är liksom inte svensk, även om jag älskar att Norge går helt in.
Rasisterna (SD & co) försöker ta patent på denna dag och det tänker jag inte låta dem göra. Jag är inte av genren ”Skända flaggan” (även om De Geer nog hade en helt annan tanke) och skulle nog helst velat flytta denna dag till det svenskaste av allt – nämligen midsommarafton (#gördetgördet)
Idag samlas jag runt mina närmaste och jag blir bjuden på middag. Så underbart jag mår – tack för denna afton!
Turn your face to the sun
and the shadows fall behind you.
Jag avrundar
Och helt plötsligt är det måndag och jag måste packa min lilla Kånken för att ta mig hem till Sverige. Jag hinner dock med en promenad och en pratstund på stranden med de vackra systrarna Ana och Ava. Tänk dessa flickor har jag känt ändå sedan jag flyttade till Sverige (från Tallberg till Gammelstad) då vi kom att bli grannar och jag skulle fylla 7 och då de bodde i lägenheten under oss.
Andy som åkte hem i går, har jag känt lite kortare och jag vet att vi pratade om det härom kvällen. Men eftersom det var vin med i bilden så är jag inte säker, men min vän Jossie pluggade med honom och sedan möttes vi i det jag tror var tidigt 90-tal.
Nya vänner är som en vitamininjektion för mig. En ny energi som slår mot en med en kraft som kan väcka Lazarus. Gamla vänner är som kärlek, tröst och oändligt många andra goda känslor. Visst, pikanta nervsammanbrott efter vägen som faktiskt fört en närmre istället för isär.
Tack Ana, Ava och Andy för att ni finns vid min sida. Här på Rivieran känns det som om Medelhavet fört oss ytterligare ett snäpp närmre. Jag bugar.
Dess avsked
Andy vaknar i ottan och medan vi inväntar Ava och Anas tillkvicknande går vi på en långpromenad längs havet. Det känns bra att ta ikapp, ja vi som brukades ses så ofta möts nu max två gånger om året. Så blir det ibland då man bor 100 mil ifrån varandra. Men sedan väntar en stor frukost och tillsamman går vi ut därefter ut på stan för en kaffe innan Andys spårvagn ska ta honom till flygplatsen. Ja just det, vi ser ju honom igen på 2 veckor då han fyller 50!
Jag är lätt bakis idag, ja jag satsade liksom stort igårkväll på galej. Idag blir det inte så mycket mer än bad och lite egen tid. Ja medan systrarna Ava och Ana går på shoppingtur kryper jag ner i soffan och försöker bli hel igen. Ikväll blir det ännu en farväl-kväll, ja i morgon åker jag hem medan systrarna stannar kvar ett dygn till. Men kvällen blir hemmavid, på balkongen i stilla ro.