Under Luleås sol

En sol sveper in över Luleå. Inte en stekande sådan utan en sån som lockar en ut på en promenad. Vinden är sval och jag älskar den svenska sommaren när den håller sig vid 20 grader. Jag går runt sjön och försöker att sjunga igenom alla 10 låter till föreställningen i höst. Jag missar ord på varje låt men det är ju ”länge” tills september…

Zeb lagar egen gnocchi, ja vi kokar potatis adderar mjöl, ägg och salt. Som paltdeg fast med ägg och det att potatisen är förkokt. Jag reflekterar att jag aldrig skulle äta palt utan att dricka mjölk men jag skulle aldrig dricka mjölk till just gnocchi…

Jag vinkar adjö till Aidan, Emme, Vincento och Frances som nu börjar sin färd ner till sitt hus på Gotland och farfarshjärtat får lite kramp då jag tänker på vägens alla faror. Men jag slänger en bön mot skyn om beskydd och längtar redan tills de återvänder.

Det var en gång

En gång i tiden önskade min syster Myriam (blondinen i rött) en permanet. Mamma som även var hemmafrisör (vem har råd att skicka 6 ungar till frisören?) lovade henne och där började mina tårar. Det tog åtskilliga utbrott innan mor lovade att jag också skulle få lockar. Det var bara det att Myriam hade typ katt-hår och mitt var latent lockigt. Min permanent blev en afro och min syster fick blott en böj. Då det var dags för familjefotografering så tvingade mamma mig att få håret upprullat på stora spolar så att jag inte skulle framstå så artificiell. Så då som nu har mor och jag gått hand i hand men typ likadan frisyr. Amen.

En sista dag

Det är sista dagen i Nice och vi käkar frukost och beger oss sedan ner på stranden för att absorbera sol, vatten och denna underbara stad. Ååå jag kommer att sakna detta ställe, ja det är först i slutet av Augusti då vi ska hit igen.

Efter att vi ätit lunch på stranden så har min hy fått nog och jag traskar hem för att ta itu med nu-drar-vi-städningen och jag rensar ut ur kyl, frys och allehanda lådor.

Just det, blommorna ska vattnas, fönstren ska putsas – men nu paus innan det blir dags för toaletterna, dammsug och vask.

Klockan är nu fyra och Chaka-L och Zeb har inte ännu tagit sig hem från stranden och något säger mig att de kommer att ha bränt sig rejält. Jag häller upp ett glas vin till mig själv för att skåla med denna vackra stad, ja ta en titt på filmen här invid – det är glimtar från min promenad hem från stranden.

Plötsligt hände det – Kashmir Gold

Jag glömde nog att berätta om vår färd hit till Italien. Ja vi gjorde ju ett stop vid en fantastisk marmor-firma i Sanremo, som vår franske snickare tipsat oss om (vi totalrustar i November)

Här skulle alltså stället vara, där de vackraste diskbänkarna fanns att finna! Jag var lite orolig att vi skulle tappa bort oss i mängden av alla marmorskivor MEN magin slog till och det tog blott några sekunder innan jag och Zeb enades om denna platta.

Kanske påskyndade även namnet vårt val – Kashmir Gold!

Hem till byn

Lördag. Frukost. Promenad. Coop. Blomster-handel. 10-mils-färd. Tallberg. Ja det är nu dags att besöka allkäraste mor (85 år ung) innan vi åker till Frankrike. Pelargonie-titt?

Mor bjuder på lunch och sedan bjuder vi igen på middag. Det blir en magisk afton då Traktor-Göran också kommer över och minnen från förr väller in. Vem hade häst och vem hade inte? Om mormor Vendla som avlade på rödbruna kossor som inte hade horn. Om gris-bilen som kom om hösten och som man kunde köpa sig en kulting att göda till jul.

Tack älskade mor för att du för med dig en sådan stark tro och ett sådant lugn. Har du alltid vart så här eller har du slipats till perfektion?

Låt 8/10 #MonAmiMióDuets + grillfest

Frisörjobb. Musikjobb. Fest. Ja så ser min lördag ut om vi skissar den grovt. Jobbet går mycket bra och sedan åker jag och ikonen Björn Sjöö till studion för att spela in låt 8 av 10 i mastodontprojektet ”Mon ami Mió Duets”.

Det hela rör sig om låten ”Forevermore” och i denna fiktiva musikal sjunger Björn min pappas ord med sin egen vackra Willie Nelson-stämma. Lite darr-trött så styr jag sedan mina steg mot Kristo och Malou – ja där vankas trädgårdsgrill-fest!

En fredag i juni

Det är fredagen med det lilla extra. På salongen bubblar det med kunder som vill bli fina till A: Skoavslutning B: Firmafest C: Luleå Business Awards D: Midsommar E: Semester och vi kämpar på av bäst förmåga. Jag bryter av några kvistar Hägg och adderar i vår vänt-rums-bukett och jag landar i att jag är en skönhets-maskin och att jag kan det här!

Direkt efter jobbet bjuder Roberto och Nille på pizzafest (Chrystella ansluter) och vi dricker Rioja och äter den ena delikata pizzan efter den andra. Tack för att ni finns!

På var gräsmatta

När barnbarnen hör att jag kallar dessa blommor för maskrosor fnyser de. Maskrosor – det låter ju inte fint, tycker de.

Vincento och Frances kallar dem Solrosor istället (ska jag berätta att namnet redan är paxat?) och på något sätt har de rätt. Jag har aldrig sett på denna piggt knall-gula blomma som ett tillhåll för maskar och någon ros är det ju rakt inte.

På engelska heter maskrosen ”Dandylion” och på latin ”Taraxacum” = mycket galantare. Bladen på en ung maskros kan används som en sorts ruccola och när bladen blir äldre så kan man koka soppa på dem. Av själva blomman kan man göra vin och när blomman förvandlats till en magiska fröbomb kan man blåsa på den och önska sig vad man vill. Jag önskar er en underbar sommar.

På besök i en annan värld

Ibland känner jag mig otrygg då jag kommer in i ”klassiskt manliga miljöer” såsom i en bilhall, en brandstation och diverse sporthallar. Det är inte för att de är dåliga och jag på något sätt bra, det är bara det är jag inte riktigt har erfarenhet av den jargong som stundtals råder. Vår bil behöver en rekond (efter det att min storasysters hundar sprungit runt i den med smutsiga tassar) och jag letar efter stationen för mig. Jag väljer MIA bilvård för vem vill inte stödja kvinnor i en mansdominerad värld?

Det visar sig inte vara någon Mia som äger stället men istället några helt fantastisk killar som släpper in mig i sin värld (står MIA för killarnas initialer?) Jag beställer stora rekond-paketet och de tittar nöjt på mig då det visar hur ren motorn nu är (”ska du sälja bilen, så ta kort nu” säger de) Som final kastar ett glas vatten över bilen och tittar nyfiket på mig och hur jag ska reagera på när vattnet inte fastnar på den nypolerade bilen.

Jag vet jag inget om bilar men jag säger ”aaa” och ”wow” på det som visas, jag tror det är det som förväntas av mig och bilen är topp-snygg. De har även gett bilen en ”ny-bils-doft-bomb” och vem kan vara missnöjd då. Tack MIA för att jag fick göra ett studiebesök i er värld, ni var fina, duktiga och snälla.