Keep your face to the sun
and the shadows fall behind you.
De två jobbiga besökens dag
Det är en halvregnig dag här i Nice och av och till så vräker regnet ner, av och till så tindrar solen. Eftersom denna lynnighet inte lockar en till stranden så tar vi itu med de två ”jobbiga” sakerna som vi någon gång måste göra.
1: Skattemyndigheten. Vår lägenhet är registrerad typ 30 kvm för stor och därför har vår fastighetskatt vart på tok för hög i de 12 år vi haft den. MEN i Frankrike är det inte lätt att få såna här saker korrigerade och idag är det andra gången vi är här och visar dokument och stämplar. Lokalerna påminner om något ur en Roy Andersson film och de få som kan lite engelska tar otaliga rökpauser. MEN till slut går det och förvånade går vi vidare mot nästa uppdrag. PS: Får vi tillbaka pengarna vi betalt in? Nej.
2: Wifi: Vi har fått ett mail att vårt modem är för gammalt och måste bytas. Men vi kände på oss att det inte skulle vara så lätt att göra just detta så vi samlade kraft och mod. Inne i butiken så kunde de inget göra MEN då vi fixade ett franskt sim-kort till telefonen och ringde huvudkontoret så kunde de ringa till butiken och ge oss tillgång till ett nytt modem. MEN, håll i hatten – inte ska det väl vara så lätt. Nej då. Först ett låne-modem och sedan ska de messa oss på vårt franska nummer då vårt nya finns att hämta. Suck. Nåja. Om tre dagar. Kanske.
Plötsligt träffar en film mig mitt i hjärtat
Jag får vibbar av ”Döda poeters sällskap” och den är fantastiskt bra. Hyr den här!
Even a fool
albert einstein
are wise
after an event
Efterklok
Jag förstår nu så här i efterhand att jag nog inte borde ha mega-gossat med barnbarnen dagen innan vi åkte hit till sydfrankrike. Vincent hade alla symtom på förkylning och själv vaknar jag idag med att halsen känns öm och svullen. Bu!
Men jag kan ligga hemma och tycka synd om mig eller slöa på stranden – jag väljer stranden. Idag är det dessutom tacksamt mulet och därför mindre människor (Italienarna har ännu industri-semester, men de är på väg att åka hemåt)
Jag börjar på en ny bok av Michael Connelly och de är alltid välskrivna och spännande. Men jag slumrar till mellan kapitlen vilket inte gör så mycket (mycket värre är det med ljudböcker som bara fortsätter och tar ingen hänsyn till mitt slummer) utan det är bara att fortsätta. Som ni läser så går det alltså ingen nöd på mig. Amen.
Rain reminds you
to get out there
and get wet
Anpassning & ett distansfirande
Vi försöker anpassa oss i det nya klimatet. Det visar sig vara en mycket klok ide att gå ner till stranden direkt efter frukost. Ja vid lunchtid är det på tok för varmt för att vistas utomhus och vi tar skydd i lägenheten och lagar lunch, viker tvätt och känner oss husfaderliga.
Medan Zeb sedan tar en shoppingtur så tar jag min första powernap, och det går halvbra. Ja ännu snurrar alla projekt runt i mitt huvud och jag har svårt att sjunka in i min kudde. Men även om sömnen inte infinner sig så är det en vila att bara ligga helt tyst. Ingen musik, inga sociala medier som pockar på uppmärksamhet – nej bara jag. Vi ringer hem till Sverige där våra barn Aidan och Amoranda har födelsedag. Ja må ni leva älskade ungar, ja då vi kommit hem ska vi fira.
