Kategori: C’est la vie

mio

Bot & bättring

Bon appétit, C'est la vie, Fitness

Det är måndag och som vi alla vet en ypperlig dag att ta nya tag om och inte tappa modet för det som man inte riktigt nådde fram till i förra veckan. Eftersom vecka 29 inte bara innehöll EN fest utan FYRA så är det bara att bege sig till gymet för syndernas förlåtelse.

Svetten rinner medan jag funderar på vad jag ska laga till middag och jag säger NEJ till mig själv då jag funderar på vilket vin som kan passa till chili-asiatisk panko-panerad lax med rostade grönsaker som först marinerats i ingefära, vitlök, citron. Ibland är jag sträng….

mio

Alla dessa möten

C'est la vie, Merde, Mon Dieu

Det är söndag och jag passerar en kvinna som rastar sin hund. Sett bakifrån är hennes klänning uppdragen till troskanten och ett toapapper fladdrar i sommarvinden. Förläget går jag fram till henne och utan att ta ögonkontakt nämner jag stilla att hennes klänning dragit upp sig på baksidan. Jag promenerar sedan därifrån så lugnt som jag bara kan…

Det är söndag och jag möter en av mina vänners stalker. Han ser mig inte och vid sin sida har han en ny dam som nog tror att hon mött sin prins. Jag vill springa fram och berätta om allt som hänt och som fortfarande pågår, jag vill skrika SPRIIING men blir samtidigt rädd för hur det kommer att uppfattas och låter bedrövat bli…

Det är söndag och jag sjunker ner på golvet på min fäll och gör mitt bästa med att möta mig själv. Jag andas långsamt och förbereder mig för morgondagen och inför alla dessa kommande möten.

mio

Dagens drama

C'est la vie, Celebrity, Voyage

Så här solbränd och lätt bedagad ser jag ut då jag satte mig på planet 10.00 denna morgon (ja vi hade vin-kavalkad i går) och för ett ögonblick så var jag nästan hemma i Luleå.

MEN Nice flygplats hade totalhaveri på sitt datasystem vilket gjorde att alla checkades in manuellt och det gick inte riktigt som de tänkt sig. Nej det stämde inte då de räknade papperslappar och antal passagerare och så där höll det på… Tre (TRE!!!) timmar senare (vi satt lydigt på planet, tack och lov på rad 1) så lyfte vi bara för att komma till strejk-kaoset på Arlanda, där vår flight hade lämnat oss för länge sedan.

Efter 50 minuter i telefonen med SAS (kom aldrig fram i kön) och i SAS-kön på Arlanda (som stängde medan vi stod i kön) så blev vi till sist ombokade till en senare flight och kom till Luleå till sist.

Sämst: Chaka-L har en annan flight via Köpenhamn och där tar strejken över. Det visar sig att hon måste stanna i Danmark tills på onsdag då nästa lucka har öppnas sig. Panik!!!

Bäst: Vår Prins Carl Philip är med på vår flight och vi hälsar förbryllat på varandra, ja vi har träffats och surrat förr – men jag tror tyvärr inte han kände igen mig. I min fantasi (eller är det fantasi?) så gör jag istället om det till att han stalkar mig och jag blir orolig att Sofia ska bli ledsen (ja hon är också på planet och är så söt) och att Prinsessan Madeleine och Chris (som också sitter invid) ska ha en högljudd intervention med Prinsen för hans beteende OCH att Lussan Gottlieb (som sitter bakom mig) ska kasta en drink i ansiktet på mig. På mig? Jag har ju inte gjort nåt. Än…

mio

Jag traskar vidare

C'est la vie

Att vistas i en betydligt större stad än den man är van vid, innebär också att avstånden blir längre. Då jag hemma i Luleå passerar Coop, Thai-shoppen, Systemet på min 4 minuters väg hem – är livet annorlunda här.

Jag vill ha ett blomfat till min stora växt, räkor (Chaka-L landar 19.30) present-vin (till utflykten i morgon) Stödstrumpa (till min make) och ögondroppar (till mig) är lyckligtvis på samma apotek MEN eftersom jag gav damen i kassan en bukett liljor för att hon hjälpte mig att få en akut-tid för mitt trasiga öga, tar hon 30 minuter på sig att ömt förklara hur stödstrumpor sätts på. Ja jag får t.om se ett youtube-klipp.

Medan Zeb hoppar runt som en skadskjuten fågel hemma i lägenheten så traskar jag mig dyngsvettig i vår stora stad. Det ska bli åskskurar vid 16.30 = jag längtar.

mio

Hemmamännen

C'est la vie, La France

I och med att vi inte är lika mobila som vanligt (Zeb kan ej gå för sin brutna fot, jag får inte bada för mitt perforerade öga) så passar vi på att göra nyttiga hemma-saker istället.

Vi viker in alla sängkläder och skapar ordning. Jag fotar och skriver in vart saker är, så att de som kommer hit efter oss inte ska behöva leta.

Vi förstärker vår soffa (och gästsäng, ja Chaka-L är på väg hit i nästa vecka) med några vinkeljärn och här ser ni Zeb då han syr fast några soff-kudds-knoppar.

Ibland får jag förfrågan om vilka klubbar vi är ute och dansar på, men jag som somnar senast 22.30 kan dessvärre inte lämna något bra tips (klubbarna har inte ens öppnat då)

Men vi har det underbart ändå – en dans på rosor.

mio

Två olyckskorpar i tokvärme

C'est la vie, Merde

Det finns olika sorters power-couples och jag har alltid sett oss som ett sådant. Men nu är vi mer som en tragikomisk visa ”Den ene ack så halt, den andre ack så blind” och kläder har vi knappt några – för det är så varmt.

Folk hajar till då de ser mitt öga (Är jag utsatt för våld i nära relation? Är jag en tokigt slagskämpe som kan kasta mig över vem som helst?) och Zeb väcker uppmärksamhet där han hoppar runt.

Vi har bestämt att vi inte visar oss samtidigt ute på stan innan jag får ta av mitt ögon-bandage. Det blir liksom för mycket för folk (eller tänker de att vii ha träffats på en dejting-app för olyckskorpar?)

Jag har tidigare skrivit ”var noga med vart dina steg leder” nu adderar jag ”skydda din syn”.

mio

Sommaren & ett mindre drama

C'est la vie, Merde, Qui, Team Evanne

Det är SOMMAR, ja idag har det landat allehanda flygfän på mig. Det är inte bara sommar, nej efter jobbet så räknar jag ut att jag bara har TRE arbetsdagar kvar innan semester-etapp 1!

Efter jobbet hämtar vi Vincento och Frances från förskolan och vi härjar loss! Ååå underbara barnbarn (VARFÖR bor 2 i Norge?)

PS: Detta rullande slutar i en mindre katastrof som inte syns i filmen. Vincento snurrar nämligen in i ett knippe brännässlor och jag (trollgubben) smörjer in hans armar i olivolja och sköljer dem i iskallt vatten. Borta! Inte armarna alltså, men sticket.

Detta var sommarens första tips. Njut.

mio

En onsdagstvist

C'est la vie, Fitness

Zebs bror lägger ut en bild på mig från morsdag, som jag snabbt av-taggar. Herregud visserligen serverades två olika sorters smörgåstårtor och sedan två dessert-tårtor ovanpå det MEN var skjortan tvungen att bågna så? Igår tillade min make även att det just idag var årsdagen av vårt tältande OCH att jag då på fb-bilden hade tvättbräda. Det här är inte bra mina vänner, men jag vill lova er att det är en kraftig motivation att gymma.

Jag springer, lyfter och tvistar mig och hoppas att allt snabbt ska bli som förr och att soff-sittar-vin-och-chips-kvällarna ska bli ett minne blott. Herregud, har jag fallit på mållinjen till #beach2022 ?

Ps: man ser smalare ut på bild om man vrider sig så att man nästan går av…

mio

På var gräsmatta

Beauté, C'est la vie

När barnbarnen hör att jag kallar dessa blommor för maskrosor fnyser de. Maskrosor – det låter ju inte fint, tycker de.

Vincento och Frances kallar dem Solrosor istället (ska jag berätta att namnet redan är paxat?) och på något sätt har de rätt. Jag har aldrig sett på denna piggt knall-gula blomma som ett tillhåll för maskar och någon ros är det ju rakt inte.

På engelska heter maskrosen ”Dandylion” och på latin ”Taraxacum” = mycket galantare. Bladen på en ung maskros kan används som en sorts ruccola och när bladen blir äldre så kan man koka soppa på dem. Av själva blomman kan man göra vin och när blomman förvandlats till en magiska fröbomb kan man blåsa på den och önska sig vad man vill. Jag önskar er en underbar sommar.