Denna måndag så blir det utflykt igen och vi tar sikte på KALIX! Jag och min syster Mary-Lou möter upp mamma halvvägs, ja hon har kört ut till E4an för att göra oss sällskap till Norrbottens bästa glasögonaffär ”Synvillan”. De har ett otroligt bra sortiment på glasögon och mamma passar i typ allt. Dessa Alain Mikli är de hon i slutändan bestämmer sig för, och jag ber om ursäkt för att ljuset är så hårt på henne men det var allt jag fick till. Själv hittade jag också flera bågar jag ville ha men bestämde mig i slutändan för dessa champagnefärgade Ørgreen.
Om två veckor så kommer våra bågar på posten och även om jag ser rätt bra så ska det bli härligt att kunna läsa en bok och se de små bokstäverna skarpt. Tack för idag!
Vad kan passa bättre en lite matt söndag än att träffa två vitamin-piller? Barnbarnen Frances och Vincento behöver klippa sig och jag möter upp dem på Luleå bästa frisersalong – Sax & Maskin för en omgång med saxen. Se så söta de blev.
Soffan hägrar och jag har börjat med en ny serie på TV4-play som börjar mycket lovande. Livvakterna!
Idag är temat ”barnens dag” och jag börjar dagen med en lugnande promenad runt sjön med Amoranda. Det har strulat ihop sig lite på hennes jobb och det är tur att jag tagit en ledig dag för vi får köra dit och ta itu med detta. Efter några möten/ samtal är allt under kontroll och jag förbereder mig för nästa härliga drabbning.
Barnbarnen Vincento och Frances skall plockas upp från förskolan och vi åker buss som visar sig vara vardagsspänning för de små pojkarna. Vincento får trycka på den röda stop-knappen (bara det är spännande) och vi kliver av vid gymet. Där testar vi klättra i ribbstolar, lyfta hantlar etc etc för att tillslut dyka in i deras barnavdelnings bollhav. Lyckan är fullkomlig.
Tillslut vankas spagetti med köttfärssås (den kokade jag redan i går och den blev GUDOMLIG) samt leksaksbils-rally och action-figurs-teckning.
Barnbarnen har just blivit upplockade, klockan är 17.50 och en farfar överväger om det är dags att gå och lägga sig…
Vaknar upp till en fantastisk Novemberdag då temperaturen ligger vid noll och solen lyser. Självklart stundar en promenad runt sjön följt av inköp för kvällsmiddagen. Vi har lovat varandra att INTE styra upp denna dag (det är oftast jag som gör det) men hips vips rycker Zeb ut som spinning-instruktör och jag bjuder in barnen och deras mamma Eve (som är uppe från Ystad) på kanelbullar och kaffe.
Jag sneglar på datum att återbesöka barnbarnen i Norge samt förbereder kvällsvarden. Det blir gräddstuvad älgskav med rosmarin-potatis följt av filmen Dune. Må gott.
En tisdag efter jobbet startar en fantastisk sagostund med barnbarnen Vincento och Frances.
Tillsammans med några burkar lera så berättar vi sagor för varandra och leran skiftar form allt efter det att fantasin flödar. I denna historia får fiskaren önska sig tre saker då han åter släppt den magiska fisken ner i sjön.
Vincentos tre önskningar behöver han inte fundera på en sekund, medan jag själv skulle klura på detta rätt länge.
Vips var det söndag och Vincento kom snörvlandes in till oss i morse vid 05.00 snåret för att bli omhållen i ytterligare en timme.
Frances istället låg så stilla på futonmadrassen att jag var tvungen att gå och kolla om han verkligen levde.
Sedan stundade en lång-promenad till utomhus-gymet + en tur förbi salongen för att få lite extra färg. Kära barnbarn, välkommen tillbaka närhelst ni önskar – we love you!
Det är den stora barnbarnsdagen och Vincento och Frances kommer farandes. Vi börjar med en shoppingtur där vi handlar ritblock och tuschpennor, böcker, godis och glass = det går hem! Medan Zeb lagar (hemgjorda!) hamburgare och klyftpotatis så läser jag högt om Mumintrollen och Trollkarlens hatt. Den är rätt spännande men i barn-tid lite för lång. Jag får hoppa över lite för att behålla koncentrationen och jag njuter av bilderna och Toves underbara troll.
Vi har många skor och då barnbarnen är här så händer det att spöken besöker oss och att alla 200 sko-par på ett MYCKET mystiskt sätt förflyttar sig från paradhyllan ner på golvet. Hm. Vi går på spök-jakt och bestämmer oss för att de mest troligt gömmer sig i duschen men att de blir osynliga då vi tänder lamporna. Det är även mycket spännande att prova vår skor och Vincento testar här mina joggingskor även om han bäst gillar Zebs guldskor. Just nu pågår lördagsgodisintag (JA Emme vi har klippt godiset i bitar) och serien ”Brandman Sam” och på en timme är det dags att läsa godnattsagor och lägga dem på futonmadresserna vi rullat ut. Tack för denna underbara lördag Vincento och Frances, i morgon fortsätter vårt äventyr.
Det är tisdag och bara fyra dagar till barnbarnen Vincento och Frances kommer för att sova över igen. Längtar. Idag har jag (efter en o-subtil anmärkan) påbörjat inköpen till en leksakslåda. Två dockor och två bilar blir allt en bra start + en Mumintrolls-tidning. När pojkarna är här finns det en sak som intresserar dem mest av allt och det är historien om hundarna vi vårt liv, och de finns alla gestaltade av keramikern Lisa Larsson. Vi börjar till vänster:
1: Farin: Det var 80-tal då jag köpte en blandras mellan en Cockerspaniel och en dvärgpudel = Cockeer-poo. Hon var en yster liten hund men mer minns jag ej. 2: Canelle: Denna norska stora aprikosa storpudel försåg mig med mycket glädje och motion, när barnen var små. Pudlar är min passion kommer ni att förstå. 3: Sara: Ja det var inte jag som döpte denna storpudel, men hennes ägare hade dött och jag tog hand om henne. Hon var visst vit, men på ett grå-beige-aktigt sätt. Det kurerade jag genom att färga henne som Pluto med hjälp av henna-färg. 4: Zeke: Detta var en inavlad afghan som vi tog hand om efter det att fyra ägare gett upp. Vi trodde att vi var pedagogiska hundproffs MEN denna hund var dock så skvatt galen att jag drog en lättnaden suck då veterinären förpassade den till hundhimlen. 5: Radar: Bullterriern. Så korkad att det (nästan) var charmigt. Fastnade oftast i en hörn på huset och förstod inte hur den skulle kunna ta sig därifrån. Radar var rar och snäll ändå tills nåt hände då den blev gammal. Då fick den nog ont någonstans eller så väcktes en kamp-gen till liv och den försökte döda hund nr 7. Veterinären nästa! 6: Konsten. Det var Amoranda som döpte den, denna högst envisa Tibetanska Spaniel. Så enkel på många sätt men så oerhört svår att dressera. 7: Java. Denna bruna storpudel var hund-kärleken i mitt liv. Aldrig har jag haft en sådan snäll, lydig, smart och lycklig hund. Jag törs nog aldrig köpa hund igen för ingen skulle någonsin kunna komma upp i denna kaliber och jag saknar henne än idag.
Dessa hundhistorier berättar vi om och om igen. Jag utelämnar pedagogiskt glädjen då Zeke dog, fast just Zeke är deras favorit då vi sa att han blev sjuk (och inte att har var sjuk i huvudet) och de önskar så att han skulle bli frisk. Så jag berättar, förskönar, förväxlar och varierar hundminnen för dem och vi klappar försiktigt på dessa dyrgripar med stor stor vördnad.
